Det var riktigt trevligt. Ibland kan jag faktiskt längta efter den där känslan att hela lördagskvällens contenta var att sitta framför burken med ett antal vuxna som tillsynes hade ungefär samma smak och tycke om precis allt i underhållningsväg. Å andra sidan hade man kanske inget val. Nåja, Hylands Hörna. Det kunde vara besök av exempelvis Sten & Stanley. Mormor var hopplöst förtjust i Sten. En närbild på idolens ansikte kunde få mormor att luta sig så långt framåt i stolen att man bara väntade att hon skulle ramla in i TV:n. Var det Jan Malmsjö var det mammas tur att hyssja till höger och vänster om man råkade nysa eller fisa för inget fick störa ljudet av denne majestät. Var det Per Oskarsson tog mormor fram stickningen och mamma gick på toa för han var inget att se och var min morbror hemma ville han se på snygga brudar som körade och kommenterade så vi tjöt av skratt och sen fick vi vara tysta för ordningen stördes.
Hur det nu var så hände det sig att man fick fika nån enstaka gång. Men för det mesta inte. Antagligen för att man åt middag och sen var det klart. Inget söl, om det nu inte var nåt extra. Men vi som visserligen var roade av TV-kvällen, men inte alltid av vissa artister eller inslag, tog på oss uppdraget att se till att det blev fika. Vi fixade helt enkelt "Överraskning". På så sätt skulle ingen misstycka eftersom två, små gulliga ungar som gjorde sig besväret att pyssla i köket och sen dyka upp med en bricka med godsaker bara var charmigt. Sagt och gjort. Vi stängde skjutdörren till kammarn och sa att vi ville vara själva i köket och sen skramlade vi fram en fantastisk gourmetbricka av godsaker till vår lilla familjs stora glädje. Hoppades vi.
Nu är ju detta ett tag sen, men jag minns att vi var väldigt kreativa eftersom huset aldrig direkt bjöd på delikatesser som franska ostar eller delikatesschoklad. Det kunde vara så här: Som de mästerkockar vi blev grävde vi fram Mariekex som vi prydde med smör, småbitar av falukorv och några russin, skorpor med getost och inlagd tomatherring, mormors drömmar pyntade för kvällen med en salig röra av marsanpulver, bikarbonat, kokosflingor, kakao- och florsockerröra. Toppade med en bit kallpotatis. Till detta något att dricka, exempelvis orange essenssaft. Det var ingen hejd på fantasin. Naturligtvis blev det en överraskning och alla åt med mer eller mindre med god aptit. Vi satt i soffan och njöt och kände oss som Tore Wretman båda två.
Särskilt väl minns jag när vi hade läst nånstans att kall potatis och kaviar var en hit. Vi bredde ett rekorderligt lass med spisbrödmackor och skalade och skivade kallpotatis som vi ringlade ordentligt med Ejderns kaviar över. För att tillfredsställa alla önskemål bredde vi också limpmackor med ost och messmör som pålägg ifall man inte blev mätt på potatismackorna. Den gången vet jag att mamma frågade om det var ok att vi sparade några av mackorna till dagen efter. Vi fick också veta att kallpotatis kunde vara bra att ha till annat än TV-mackor. Man kunde till exempel använda dessa till måndagens perstejka eller till en Kronans kaka. (Ja, jag erkänner att jag matade kossorna med kallpotatis också en gång men då fick jag skäll av morfar som kom på mig, så det hade jag slutat med.)
Hur som helst så fick våra överraskningar fortsätta men de förädlades något eftersom mamma kom på den fiffiga idén att skaffa lite bra attiraljer lagom till lördagskvällen. Det fanns helt plötlsigt kex och marmelad och kanske någon gång lite godis lagom att bjuda på. Det blev ju lättsamt men på något sätt hade Överraskningen mist sin glans. Det var som att servera ett halvfabrikat. Inga mer köttbullar toppade med bananskivor, spisbrödmackor med kolasås och dillkött, inga kex med hackad grisfotsgelé eller havreformar fyllda med kesfil och plommonkompott. Men ändå. Det var ett trevligt avbrott i Hylands Hörna. Men mormor skulle ändå ha haft ett kex med kalvsylta och apelsinmarmelad på när hon drunknade i Sten Nilssons ögon, för det hade nog varit en sann bonus, det tror jag.
/Enhenna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar