söndag 15 september 2013

Ååååh, alla mina tanter!

Förr i tiden, när allt bara var roligt, hade jag en massa tanter att tycka om. Och dom tyckte alltid om mig. Det var en härlig känsla att gå omkring med vetskapen att man var omtyckt och sedd. Jag var lyckligt lottad.

Tanterna, det var mammas kompisar. Dom hette tant Brun, tant Marinblå, tant Indigo, tant Svart, tant Duvblå och tant Beige. Lite senare dök även tant Julröd upp i gänget runt mamma. För i min värld var det ju mamma som var i mitten på paletten, så att säga.

Så fort det var födelsedagskalas samlades tanterna och så blev det fest. Askfaten fylldes, godisskålarna tömdes, varma mackor och té avåts i köket och som kronan på verket var det alltid tårta i slutänden. Jag och lillbrorsan fick naturligtvis vår beskärda del. Som storasyster hade jag ett tag fördelen att få vara uppe en stund längre och kunde få sitta en stund i tant Bruns eller tant Marinblås knä och bli klappad och kramad och få höra hur stor jag blivit. Fick man gå till sängs var det trivsamt att ligga och lyssna på tanternas skratt och prat och känna hur cigarettröken smög sig in genom nyckelhålet till vårt rum på övervåningen. När jag blev lite större och kanske kom hem just som tanterna avnjutit tårtan var det alltid en succé att kliva in i vardagsrummet för då fick man känna sig beundrad. Tanterna tittade på en med klara och pigga blå ögon, några medan cigarettröken sakta silade ut genom näsan, några med en näve Nonstop i munnen. Sen fälldes trevliga kommentarer till min favör, som hur fin jag var, hur lång jag var, att jag kanske hade nån pojkvän och att jag säkert var duktig i skolan. Märkvärdigare än vanligt lämnade man sedan rummet med det som var kvar av tårtan och kände sig upplyft av uppmärksamheten.

En kväll skulle jag förklara tanterna för en ung släkting som inte kände mig så väl. Jag berättade livligt om allas personligheter och vad tanterna var bra för. Och vad som eventuellt var tokigt. Den lilla släktingen satt förundrat på golvet och lyssnade med stora öron, hon som inga tanter hade.

Jag förklarade att hos tant Brun fanns alltid tjugo sorters kakor alla dagar. Och inte nog med det - hon bakade teaterkonfekt i allsköns färger och man fick ta av alla sorter hela tiden. Hon hade julfester och alla fick dansa runt granen. Det dumma var att man var tvungen att vara med i kurragömma och huset var för stort och läskigt och så hade hon en tax som inte var kelsjuk.

Hos tant Marinblå hade jag alla mina hemligheter i en låda och hon hade en katt som bara jag fick klappa. Tant Marinblå gjorde konstfulla vitamingubbar av miniägg och grönsaker på tallriken och eldade alltid i öppna spisen så att man kunde grilla äpplen på pinne. Det dumma var att man var tvungen att gå hem nån gång.

Tant Indigo hade världens godaste mackor med ost och messmör och hade en viktigt roll när man skulle på dans. Det dumma var att hon bodde så långt upp i backen. Tant Svart hade en härligt stor varg (eller gråhund?) hemma som alltid hade ont i magen. Det dumma var att hon bodde för långt bort och jag var alltid orolig att mamma inte skulle hitta hem ifall det var mörkt när hon varit där på besök. Tant Duvblå var slagfärdig och fick en alltid att skratta, dessutom hade hon alltid brev till mig i sin postväska. Det dumma var att det fanns dagar då det inte kom nåt brev. Hon bodde granne med tant Beige som hade massor av katter som alltid ville vara i mitt knä. Det dumma var att det fanns risk för att det serverades pulvermos till varmkorven på kalas och det gillade inte jag.

När tant Julröd kom fick man lära sig att hänga. Det var vad man gjorde hemma hos tant Julröd. Där hängde alla. Och där hände allt. Tant Julröd var lika snäll som andra tanter och minst lika glad. Det dumma var att man växte upp och tonåren tog slut så man inte kunde hänga längre.

Men alla fördelar vägde upp de få nackdelarna och tanterna förgyllde min tillvaro ända tills jag flyttade hemifrån. Vad man än gjorde var någon tant inblandad och höjdpunkten var kvällen då tanterna kom på kalas när mamman fyllde år eller om det var någon annan träff. Att ha alla hemma på en gång kändes väldigt rikt! Hoppas jag är en tant!

/Enhenna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar